Jag har berättat om mina hästar, men inte om mig själv och det vill jag göra nu.

 

Jag heter alltså klart och tydligt Ella Greenwater, blir ofta kallad Ells av familj och vänner. Jag är 19 år idag, fyller år den 12 september. Jag har växt upp hos min morfar och bott där sedan jag var 2, 3 år kanske. Vi har bott på landet hela mitt liv så jag är en riktig lantis. Morfar drev på lite yngre dagar en gård men idag bor han på Paddockön i Jorvik där han kör runt i sin traktor och tar hand om ett par kossor som han äger tillsammans med Goldspurs gård. Han äger också sin häst Pontus, en nordsvensk. Han är goda vänner med dom, och jag har blivit det med åren. 

 

Jag började rida när jag var väldigt liten, eftersom jag bodde på en gård så fanns det såklart hästar, jag red på en shettlandsponny som morfar köpte till mig i 6 årspresent. Morfar gillar att skämma bort mig.. haha!

Denna shettis var alltså min första ponny, han hette Timon och var en supersöt liten ponny! Vi tävlade till och med några gånger i hoppning. Jag fäste mig såklart väldigt hårt i Timon, det gör man väl med sin första ponny. Jag hade Timon tills jag blev 12, alltså i 6 år. Timon gick bort hemma i stallet, han fick en hjärnblödning och dog ganska fort. Han var 17 år när han dog. Detta skärde såklart i hjärtat och jag ville inte ha en ny ponny. Ingen dög, jag ville bara ha tillbaka Timon. 

 

Jag tog en paus från ridningen då jag inte tyckte att det var roligt längre. Jag var väldigt ledsen under ett års tid ungefär. Jag ville inte ha något med hästar att göra alls. Men intresset kom tillbaka när sorgen lättade från hjärtat. Jag började rida lite på morfars häst, en nordsvensk vid namn Pontus. Han finns än idag, står fortfarande hos morfar. Men som sagt, jag började rida denna hästen och det var nog han som gjorde att jag ville fortsätta rida, goare häst får man leta efter. 

 

Det var nu dags för mig att skaffa min andra ponny, en C ponny vid namn Panthera. Hon kallades för Panthis eller Panther. Ett sto på 14 år, mörkbrun. Hon var en Welsch Cob. Panthera lärde mig att rida lite dressyr, vi hoppade lite och tog ridlektioner. Jag lärde mig helt enkelt att rida bra på henne. Till skillnad från lilla Timon så var hon inte lika lat, ganska utbildad och en väldigt busig tjej! Jag fick lära mig att hantera såna ponnysar och det gjorde väldigt mycket för mig, jag kom långt på det. Att ta tag i utmaningar har alltid varit något jag gör och Panthera var en utmaning, hon var duktig, men vild! Panthera hade jag i fem 3 år, och när jag sålde henne så var jag 16. Jag hade växt ur henne. 

 

Nu gick jag på gymnasiet i Jorvik City, jag hade valt en lantbrukslinje, det låter som att jag ville bli en bonde som morfar, men jag valde en inriktning - ung och problemhästar. Den här linjen är inte vanlig och finns nästan ingenstans, jag hade mest tur som hittade en sånhär linje. Jag lärde mig mycket på den här skolan, vi hade varannan vecka lektionen i skolan och varannan vecka praktik på en gård strax utanför JC. På gården fanns det just unghästar och problemhästar. Jag blev väldigt intresserad i det här och bestämde mig för att satsa på skolan ordentligt. Jag gick ut med väldigt mycket nya kunskaper och ett väldig bra betyg. 

 

Nu jobbar jag med det här, jag hyr in antingen unghästar, eller problemhästar och försöker rädda dom små själarna från skräcken för livet, och att hjälpa dom att växa upp och kanske kunna börja tävla - träna eller vad man nu vill ha av sin häst / ponny. Jag tycker det här är ett väldigt roligt och intressant och jag trivs som smörknivet i smöret. Jag har just nu hand om tre D ponnysar vid namn Sunkiss (Katten), Rosebelle (Bellsan) och den senaste killen vid namn Eveningdancer (Waxi). Det är meningen att jag ska utbilda dom här ponnysarna åt deras ägare, antingen för vidare träning och tävling, eller för senare säljning. Det är upp till ägarna själva.

 

Lite övrig information om mig. 

 

Jag är blond, har gråblåa ögon och är ganska kort. Jag äter som en gris men har alltid varit väldigt smal naturligt. I grundskolan trodde läraren att jag var anorektisk, när jag älskar mat. Jag är väldigt glad och pigg, skrattar högt och mycket. Jag har ADHD och fick den diagnosen när jag var 13. Jag växte upp hos morfar p.g.a. personliga skäl som jag tyvärr inte vill skriva i bloggen. Mina nära och kära vet om varför och det räcker så för mig. Jag är en typisk hästgalen tjej som älskar att träffa nya människor och att retas med morfar. 

 

Om ni har några frågor om mig så får ni jättegärna ställa dom. Kram sålänge!